H Palm: Kulturella fåror

Under titeln Kulturgärningar att minnas kommer Kulturella fåror att uppmärksamma viktiga och oumbärliga publikationer som berikar det annars så fattiga kulturutbudet som erbjuds. Denna serie bloggposter är dels ämnad för att ge kulturkonsumenten tips, men också för att ge ‘respekt’ till personer som väljer den smala vägen och berikar mig, dig och den breda allmänheten i sitt värv.

Arbetets ansikten
Arbetardikt i Sverige under ett sekel
En antologi av Lars Furuland
En bok för alla, 1998.
ISBN: 91-7221-026-5

Vi lever i en tid av snabb kulturkonsumtion, där litteraturen är till för att flyktigt roa läsaren. Allra helst i bilkön, digitalt inspelad på cd-skivor (eller varför inte nedladdad i din mp3-spelare), som ett molande ‘talktrack’ i bakgrunden till ditt liv. Snabb litteratur där Dan Brown öser ur sig konspirationsteorier om det ena efter det andra, där Marie Jungstedts gotländska mord täcker ön i blod eller varför inte livsbejakande ‘andliga’ råd från någon tabloidjournalist med ett bokkontrakt i bakfickan. Litteraturen blir primärt en marknadsanpassad vara och sekundärt till ett kulturellt verk som kan stå för sig självt då tiden griper tag i dess pärmar. Det ges ut allt fler deckare, spänningslitteratur, trots att branschorgan spår att marknaden är mättad. Kulturindustrin, det begrepp som bland annat Adorno och Horkheimer myntade och begagnade sig av, har ett strupgrepp om konsumenten och dikterar alena vad som läsas (lyssnas) bör.

Men i myllret av deckare, spänningslitteratur, hjälp-dig-själv-böcker: masskultur, så finns det små ljusglimtar som lyser upp ett annars så dunkelt litteraturklimat. Där finns bland annat Lars Furulands (se bilden ovan) briljanta sammanställning av arbetardiktningen från förra seklet. Det är en späckad liten bok där läsaren ges en insyn i den breda folkliga litteraturtradition som idag verkar så fjärran. Lars Furuland är professor emeritus vid Uppsala Universitet, grundaren av den litteratursociologiska institutionen och kanske en av de viktigaste litteraturvetare som Sverige hittills sett.

I antologin presenteras de viktiga arbetardiktarna med exempel ur deras produktion, en produktion som speglar människoöden, tidsanda och en historia som den hyperliberala tid vi lever i helst vill g(l)ömma. För var finns det glamorösa, det ‘fräscha’, i skildringar av ett samhälle av djup social orättvisa och samhälleliga övergrepp? Inte ens som pittoresk nostalgi över ett samhälle som en gång var kan skänka dessa folkliga kulturpionjärer en stunds värme vid sidan av den kulturkonsumtion som härskar idag.

Det är ett mastodontarbete som lagts ner på att spåra upp texter, botanisera, välja ut och så till slut publicera dessa texter. Arbetet är så omfattande att det är omöjligt att värja sig, särskilt i denna tid av valfläsk och framgångsideologi. De författare som presenteras av Furuland är representanter för den litterära strömning som gav mången nedslagen varvsarbetare, sömmerska, busschaufför, hemmafru och bilburen ungdom modet att öppna den annars för borgerligheten endast reserverade bokens pärmar, och läsa historier som hade relevans i deras egen samtida kontext. Drömmande berättelser blandas med socialrealistisk skärpa och behovet av en samtidslitteratur som beskriver vår egen tids orättvisor och önskningar känns allt mer nödvändig. Än idag välkända litterära förgrundsgestalter som Moa och Harry Martinsson, Ivar Lo-Johansson, Per Anders Fogelström, Sara Lidman, Göran Greider och Majgull Axelsson möter här mer eller mindre borglömda författare; Henrik Menander, Gunnar Adolfsson, Folke Isaksson och Herta Wirén. Det är en brokig skara levnadsöden, liv som verkade i ett samhälle mycket likt det vi lever i idag, där dock dessa orättvisor döljs effektivare under den glittriga fasaden.

Var finns arbetardiktningen idag? Är den passé, förbisprungen av fräcka brats, mordutredningar och livsråd? Jag vet inte, men en sak är i alla fall säker – med hjälp av Lars Furulands mästerliga gärning så kan dessa historier fortsätta att inspirera, roa och oroa i en tid av kulturell förslappning och mediernas diktatur.